Jag har min små flickor här (Brorsdöttrarna i familj nr.2) och det är en enorm känsla som är fylld av kärlek. Men jag är i en världsomväldande stund i livet som är både lycklig men otroligt känslosam och så slutar inte tankarna snurra. Den där torktumlaren går inte att medicinera bort eftersom det inte är ADHD:n som är där och stör utom det är känslor. Och känslor, det är iaf inte starkare än droger men det är väldigt nära inpå.
Det är nog den största läxan jag lärt mig i livet hitintills.
Livet är underbart men när tankarna kommer in och stör så kan livet kännas som ett helvete.
Varför?
Varje gång jag är med barn känner jag någonting speciellt. Jag tror det är pga just att jag är fertilt handikappad.
Jag blir rätt störd på mig själv med min Asperger som inte kan tolka alla ord rätt eller använda mina känslor som alla "vanliga" människor. Jag vet inte hur man gömmer, puttar, placerar känslor rätt och känslorna känns i exakt hela kroppen och är jag glad så är jag såååå glad och mår jag dåligt mår jag såååå dåligt eftersom jag känner det i varenda ben och nerv som existerar i kroppen.
Det måste finnas "vanliga" människor som känner detsamma?
Det är så många dagar jag är så otroligt stolt över att jag är som jag är, speciell, knäpp, annorlunda eller som jag vill säga mig själv. Men det är nog lika många dagar som jag känner precis tvärtom. Dagar då jag önskar jag inte var mig själv, då jag önskar att någon skulle säga att jag är som alla andra.
Men vem är som alla andra?
Denna "normala" människa, vart är den? Kan jag få se en? Lära känna en? Så jag kan få en känsla av vad det är. Jag har ingen aning av vad det är. Mina föräldrar anses som normala men det är bara deras skådespel dom har när dom är på
Jag är jag! Och det tänker jag förbli. Men att det gör ont till och från kommer också förbli men Ying&Yang får jag prinnta in i huvudet helt enkelt som alla andra dagar i livet.
#Asperger,
#Coloryourlife,
#Känslor,
#Livet,
#Normal,
#Nöjd,
#Onormal,
#Vardag,
Kommentera