Jag har fått fnatt på att plocka stenar formade som hjärtan. På morgonen runt 7-8 tiden var jag ute och kikade på stenarna på stranden. 

Det studsa till en fjäril på mig som gjorde en snabb mellanlandning på mitt bröst. 

Något så litet kan ge så mycket. 

Jag har varit på festival, jag lämnade festivalen innan den var slut för att se Slunj litegranna och sedan Zagreb.


Hela resan har varit så synkroniserad känns det som. Det sägs också vara helande att vara nära vatten och det har jag varit hela tiden på min 10 dagars resa så kanske kan det vara det med?

Nu är det dags för mig att lämna Zagreb men jag lär komma tillbaka. Jag fann en vän, en vän som först var en taxi chaufför som fick köra mig långt som under resan vart min vän. 


Så andra gången han skulle agera taxi chaufför så passade han på att visa mig runt Slunj och visade mig stället han vill fria till sin flickvän på, tog ett snabb stopp på ett café och sedan vidare till lägenheten jag hyr och är i just nu.
Igår kom han förbi på en kort fika och skulle ringa han nästa gång jag var i Zagreb.  

Jag har dansat, gråtit av lycka, funnit nya vänner, yogar, vandrat, mediterat, gråtit av sorg och just nu så känner jag ett starkt lugnt som jag vet kommer ändra på sig närmare jag ska mot flygplatsen. 

Typiskt mig att alltid få stress noja när jag ska ta mig från punkt A till punkt B.

Det har hänt mycket i detta lilla land och nu är det dags att säga adjö Kroatien! Nästa år kommer jag med ett större ordförråd än att missta katt och mamma på kroatiska. 

Jag märker att jag inte kan komma in på tradera, en vecka borta från Sverige och allt blir konstigt. 


Jag har festivalat, lämnade festivalen ett par dagar innan för att njuta av Zagreb.
Njuter, det gör jag faktiskt trots hårda bud när nätverket kom tillbaka.  Ännu en vän har lämnat jorden.

Även om det är vackert här så längtar jag hem till en viss person och äventyren som fortsätter när jag kommer hem.

Liknande inlägg