Nikolina

Jag har alltid varit personen på andra sidan, missbrukaren.

Idag är jag anhörug till en missbrukare. Visserligen har jag varit nära anhörig till otroligt många missbrukare men idag så tar det hårdare än då. Då kunde vi knarka tillsammans, idag mår jag dåligt för jag känner av deras smärta och jag har så svårt att handskas med den.

Den här smärtan minns jag väl och den finns än kvar  i mig till och från men idag så använder jag yoga tillsammans med medicin jag fått utrskrivet dock ser jag utkriven medicin som knark också.
Men idag är jag mycket mera medveten och kämpar var dag för att hålla mig i schack och det bästa som hjälpt mig är yogan sedan fick jag otroligt bra stöd på gården jag bodde på.

 

Men den här smärtan att se ens närmsta vara på varor (heroin) är nog det som gör allra ondast i mig. Det är den enda drog som jag sett döda så mycket inklusive personen som brukar det.

Att se en person villig att döda sin själ, det gör ont. Jag var där jag också en gång. Det var en pain in the ass att ta sig ur men jag slutade aldrig kriga mot avtändningen eftersom jag såg vad den redan hade tagit av mig och strax därefter tog den mitt hus också.