Detta inlägg kommer vara väldigt svårt för mig att skriva men
jag vill skriva det på bloggen för att dom som kanske inte
känner till droger så mycket eller kanske enbart inte känner
till opiat släktet som dom gjort till kemisk form och skriver ut
till höger och vänster dessa idiot läkare som finns idag eller
för er som gärna tar erfarenheter av andra så ni slipper göra
dom misstag jag gjort i livet.
 
Jag har varit beroende av Subutex och det är det västa jag har
varit med om och lämnade mitt drömhus som gått i
generationer för att jag inte vågade åka tillbaka till ön där mitt
hus var. Jag var så rädd att falla tillbaka då jag vet att tankarna ständigt kommer upp i mitt huvud och jag kände mig inte alls redo efter ett år och då kunde jag inte betala för något jag inte använde längre.
 
Jag förlorade två saker som hade fått mitt liv exakt som jag alltid drömt om som jag än idag saknar så otroligt mycket och kärleken kommer ha en stor låga eftersom det finns så mycket bränsle kvar att hålla lågan vid liv, alla erfarenheter man lärde sig, den kärlek som fanns mellan mig och min dåvarande pojkvän och det slit vi delade med varandra och huset med morfars energi i så mycket som fanns där då. Vi bodde extremt primitivt med utedass, även på vintern. Vi hade en elektrisk vattenpump i alla fall! Men den var ute och så hade jag såklart ingen avlopp vid diskbänken och på vintern duschade vi i det lilla rum på 1,5x1 kvm där det enda avloppen fanns som min morfar hade satt dit. Vi hade en vedspis, en kamin och en öppenspis som vi högg ved till för att ha värme på vintern i vårt minimala rosa kalkhus.
 
1600-talet kom Vita havet till där jag vet att det gick att klättra upp till ett vindsrum som var morfars sovrum. Vita havet var pyssel, bordspel, skrivmaskin samt extra tv rum.
På 1700-talet byggdes de som vi sedan gjorde till kök och vardagsrum med tvättrummet som hade avloppet och hallen.
Min morfar byggde den sista delen på 1900-talet som var sovrummet.
 
Denna långvariga torsk är pojkvännen jag hade när jag bodde i mitt drömhus, vi flyttade dit tillsammans och vart helt rena från alla droger tills de hade gått 1,5 år. Då var nog behover av vänner mycket stort och vi sökte oss utåt och hamnade i Subutex träsket väldigt fort och det var otroligt svårt att inse att man blivit beroende.
 
Idag träffar jag på honom och jag ser hur väck han är och han berättar för mig att han tagit igår, idag och ska ta imorgon. Jag får kraftig panik ångest efter att han varit ren så länge som han hade varit samt alla minnen som dyker upp samt den stora sorg för att han inte minns längre hur farligt det var med opiater. Panik ångesten gick nästan till krampanfall, det var inte fullt så kraftigt som det varit förut men det tog otroligt mycket energi.
 
När jag gick på Subutex så förlorade jag min stora kärlek, min andra halva. Mitt drömhus med ett paradis som tomt som mormor och morfar byggt upp. Det fanns alla sorters frukträd, bärbuskar, fleråriga blommor, samt frösådda blommor som inte synts till på evigheter fören min dåvarande pojkvän klippte upp gräsmattan som hade vuxit över sedan säkert minst 20 år bakåt. Och jag älskar livstilen vi levde där!
 

Svar på det understrukna här ovan:
Jag som förredetta missbrukare samt har alltid haft en stor umgängeskret som är missbrukare, dock är den mindre idag men jag är 29 år och har hunnit lära mig en hel del tack vare att jag lyssnat, oftast lyckats dosera enbart så jag mår bra och inte överdoserat för att sluta känna även om jag ibland behöver det idag när jag försöker komma in innanför ramarna samhället skapat.
Jag vet också då jag känner en psykiatrier som idag håller på med forskning vet att det är farligt och anser att det är idiotiskt att programmen finns kvar.

 
#Berättelse, #Coloryourlife, #Giveaway, #Giveawayday, #Growmylife, #Heroin, #Livet, #Läkarvård, #Missbruk, #Nöjd, #OndCirkel, #Psykiatrin, Subutex,

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej