Jag tror att vi alla har en liten skitunge i oss, så som vi har både en ängel och en djävul på varsin axel så tror jag att surgubben också sitter där nånstans, offerkoftan kanske gömmer sig bakom örat?
Och så resten av alla olika känslo-karaktärer man kan ha.
Varför är det dom närmaste som oftast får se skitungen, offerkoftan, surgubben, mobbaren?
Jag blir alltid lika ledsen när jag låtit känslorna ta över och glömmer bort det jag försöker leva efter. Och egentligen så handlar allting om att jag glömmer av att andas några djupa andetag innan jag reagerar. Det är ju väldigt störande när man själv vet om hur lätt det skulle varit för att ha ändrat på situatuonen. Men idag är en dag jag måste tänka Zen, bara vara.
- Rökelser
- Ljus
- Yoga
- Ambient genre i högtalarna
Kommentera